En bergig halvö på Ostkusten…
Samtal med Runar Skebäck en vacker höstdag
Gryt i Sveriges kustlinje
Sverige är begåvat med en lång och strålande vacker
kust från Västkustens karga och hårda granit via Sydkustens
sanddyner till Östkustens långa lummighet.
När man lämnat Stockholms skärgård och drar E4an söderut
passerar ett pärlband av arkipelager från Trosa till Oxelösunds
skärgård på Sörmlandssidan innan raden av öar
bryts av ett vattenstreck - Bråviken. Därefter kommer det väna
S:t Anna med sitt gytter av småöar och skär. Vid N/S Finnö
blir naturen mera pampig med höga bergöar och djupa sund blandade
med brukbara ängsöar. Vi är i Gryt. Pampigheten smalnar sedan
i Tjust för att försvinna i Kalmarsund.
Detta är det landskap och den uråldriga skärgårdsmiljö
vi adopterat i Snäckevarp som vårt.
Gryts skärgård kan delas upp i tre större ögrupper:
Harstena, Fångö och Kättilö. När man förklarar
Snäckevarps läge för sina vänner räcker det inte
alltid att säga "Gryt" - "Var är det nu det ligger?",
men hänvisar man till de tre ögrupperna får man ofta träff.
Det är intressant att notera vilken som vännen känner igen.
Den bygdeintresserade känner Harstena, Vännen med bakgrund anknuten
till Flottan känner Fångö, medan den idrottsintresserade
känner Björn Borgs Kättilö. Industrialisten anknyter
dessutom Kättilö till Curt Nicolin.
Med sina trånga djupa sund skyddade av höga klippöar är
Gryts skärgård idealisk för att gömma sin flotta för
luftangrepp och långskjutande kanoner. Tyvärr ser en angripare
också skärgårdens fördelar, vilket betyder att öar
och kustklippor vimlar av befästningar i olika sofistikering. Från
enkla skyttevärn med en murknad telefonstolpe till minerade sund och
gömda kanontorn.
Sjöfolket i Östersjön vet mycket väl var Gryt ligger
eftersom Fyrudden är en knutpunkt på kustseglatsen. Det är
långt mellan hamnar direkt vid farleden som erbjuder både tankning,
tillbehör i stor sortering, matvarubutik och restaurant direkt vid
kajen. Sjöräddning inte att förglömma.
Men det är nu det. Hur långt före tillblivelsen av Snäckevarps
villaområde skall man gå för att nå "förr
i tiden"? Just nu ligger Per Gräslunds omfattande skärgårdshistoria
"Kråkmaröborna" på bokhandlardisken som det brukar
heta. I Gryt innebär det i Handelsföreningens kassa. Läs
den så har du en bakgrund till beskrivningen av halvön innan
Snäckevarps födelse. Hur det hela började för 30 år
sedan.
I ett medlemsblad kan det bara bli glimtar för nytillkomna lika väl
som väckandet av minnen för dom som var med från början.
Kanske debatt i vägkurvorna över vad som verkligen hände
och vad som var viktigt för att inte tala om episoderna.
¤ Visste ni - frågar Kjerstin Schulström, nestor på Snäckevarp,- att innan Fyruddens hamn byggdes under kriget gick Stockholmsbåten in till Gryts brygga? Båtarna hette "Tjust" och "Gamleby", så dom gick åtminstone ner till Gamleby. ¤Visst gick dom ända till Västervik tillägger Runar. Det var ju ett Västerviksrederi. Den verkligt långlivade berättelsen var när Gryt's egen sångpoet Ture Rangström skulle få sin flygel lossad från Tjust. Men det är en annan historia.¤
Halvön
Det fanns tre skärgårdshemman på halvön; Snäckevarp,
Norrtorp och Fyrtorp. Alla levde på jordbruket - främst boskapsskötsel.
Fiska gjorde man, men det var inte huvudnäring. Det gjordes enbart
till husbehov plus begränsad lokal avsalu. Kjerstin berättar dock
om hur Norrtorpsbonden rodde fisk till Valdemarsvik för avsalu. Rodde
runt.
Man var i viss mån medveten om att skärgårdsnaturen hade
ett värde, ett kommersiellt värde om man så vill. På
somrarna hyrdes ut till familjer från stan. Det blev för många
en självklarhet att komma tillbaka år efter år. Boställena
byggdes ut gradvis för upplåtelse till sommargäster.
Strax efter Andra Världskriget började det ske en viss förändring. Gustaf Nilsson på Norrtorp styckade av några stugtomter, som såldes till sommarboställen. Dessa tomter styckades av på fastlandet mot farleden till Gryts brygga och ut till Skälviksudden. Vi talar då om tomter utan varken vatten, avlopp eller bilväg. Men lägena vid Gryt-vikens södra strand och ut mot havet gav en betagande utsikt och köpare kom både från Valdemarsvik och från Söder- och Norrköping. Till slut hade tolv sådana tomter avstyckats och bebyggts. Det är dessa, som i dag ligger mitt i Samfälligheten, men endast tillhör Vägföreningen.
Nybyggarna
En av dom som attraherades av halvöns skönhet var Runars svärfar,
Herbert Jemsö. Han var driftchef på Lundbergs Läderfabrik
i Valdemarsvik. Ni känner fabrikskomplexet mitt i stan med dagens Sjöhuset
som det pampigaste. Året var 1947.
När man ser Margots och Runars underbara stugby som den är i dag
måste man tänka till ett tag för att föreställa
sig starten direkt på klippan utan vatten eller avlopp, utan el eller
toalett. Med enbart ängsvägarna att komma fram på. Det fanns
ingen asfalterad Norrtorpsväg då. Faktum är, att Skebäcks
aldrig skaffade dricksvattenbrunn. Visserligen försökte man gräva
brunn, men inget vatten kom trots anvisningar av slagrutemannen. Vatten
fick forslas från Viken. Det var först i och med Snäckevarpsexploateringen
som vattnet kom till Skebäcks i form av kranvatten. Tvättvatten
hade man ju hela tiden i havet.
Det var verkligen en skärgårdsidyll där grannkontakten inte
var pressande. Litet av sommarsamhälle blev det dock genom att de tre
gårdarna hyrde ut till sommargäster och den nu anrika Handelsföreningen
var en naturlig mötesplats, men på den tiden fanns det ju både
fler affärer, sparbank och bageri i Gryts samhälle.
Man säger ofta, att det var bättre förr, och visst fanns
det mera strömming och även mera annan fisk. Säljakten ute
på bådarna gav en fin biinkomst och Lundbergs hade ett trankokeri
på Harstena varifrån sältranet gick direkt till Läderfabriken
inne i Viken för infettning av lädervarorna.
Skarven var förstås ett okänt begrepp men det fanns knappast
svan eller trana heller. Hägern var en sällsynthet. Plus och minus.
Åke Janssons projekt
Alltnog; I slutet av 60-talet börjar det hända saker. Norrköpingsentrepenören
Åke Jansson exploaterar norra Fyrudden som sommarstugetomter med el
och vägar. Försäljningen går bra och tomterna tar slut.
Det är den epoken, då semestertiden för allt fler av svenskarna
ökar och man börjar se sig om efter ett eget fritidsboende eftersom
familjebilen ökat rörligheten. Kanske levnadsstandarden ökar
främst genom att båda jobbar.
Åke Jansson ser att tomtintresset och köptrycket finns där,
och han är en i en vänkrets av exploatörer som söker
nya objekt i Gryt-området. Helge Brinkeback, Olle Lundström,
Ulf Calmfors.
Halvar Andersson på Norrtorp, som tagit över gården efter
Gustaf Nilsson säljer nu hela gården till Åke Jansson,
men Åke tänker större. Han köper såväl största
gården; Snäckevarp som Fyrtorp och sitter därmed på
hela halvön. Mjölkbönderna flyttade bort från Gryt;
någon till Gamleby.
Hur långt Åke J själv gick med planeringen av området
råder det olika meningar om, men så småningom kom han
till, att genomförandet av projektet skulle bli för engagerande.
Han hade minsann flera engagemang i fastighetsbranschen ända bort till
London och han beslöt överlåta Snäckevarp. Det blev
det välkända fastighetsbolaget Hufvudstaden i Stockholm som tog
över.
Och där slutar vårt kapitel för nu tar bebyggelsen form under överinseende av Hufvudstadens planarkitekt - Gunnar Gräslund.